20171005
För några år sedan läste jag om ett projekt som pågår vid Skifsen i södra delen av Nås finnmark.
Föreningen Skifsens Vänner bygger upp en finngård så som den kan ha sett ut i mitten på 1700-talet. De strävar efter att använda lokalt material och gammal teknik.
Jag ville genast åka dit men det kom annat emellan.
Till slut kom jag ändå dit, till detta underbara besöksmål för oss som är intresserade av finnkultur.
Den 16 september skulle vi köra från Sunne till Leksand. Det skulle inte bli så stor omväg att köra till Fredriksberg och ner till Skifsen.
Från Fredriksberg körde vi söderut tills det var skyltat mot Finngården Skifsen. Efter 8 km fick vi ställa bilen och gå sista biten. Vi var alldeles ensamma i skogen och kände oss förflyttade bakåt i tiden.
Efter en kort promenad i skogen kom vi till en gärdsgård och en stor öppen äng med en lada och en ria.
Sjön glittrade
och alldeles nere vid stranden låg rökbastun.
Nu svängde vi åt höger och kom in på gårdstunet. Det första huset som mötte oss där var stolpboden.
Vi gick runt huset och beundrade konstruktionen.
Sen låg kokhuset i skogskanten
…och längst in rökstugan, liten och fönsterlös
med timrade knutar
och farjtak
Huset bär på en hemlighet som vi inte fick se: den nymurade rökugnen.
Vi var alldeles ensamma, det förstärkte känslan av att vara på en avlägsen, naturnära plats, men innebar också att vi inte kom in i husen.
Sakta begav vi oss därifrån.
Vi tog en närmare titt på ladan och rian på ängen.
På sin hemsida berättar föreningen: Platsen är vald med omsorg. Den är en av de sex första boplatserna i Säfsen som skogsfinnarna valde att slå sig ner på omkring 1620. Sedan dess har platsen varit bebodd fram till mitten av 1940-talet. Då revs de två gårdar som då fanns där och marken planterades med gran.
På informationsskyltar närmare parkeringen fanns informationsskyltar som berättade att vid tiden för Elfsborgs lösen 1613-1618 fanns inga torp här, de verkar ha tagits upp strax efter den tiden och skattläggning skedde första gången 1630. I över 300 år brukades Skifsen men nu finns bara ruiner kvar av ursprungliga gårdarna.
Endast 3 km från Skifsen ligger Drafsen, dit mina förfäder kom på 1600-talet.
Valborg Mattsdotter Liukkoinen, som jag skrivit en berättelse om, fortsätter att fascinera mig. Hon föddes förmodligen i Drafsen i dåvarande Nås socken omkring 1640. Hennes far, Matts Larsson Liukkoinen, hade ett torp där från ca 1636 till någon gång på 1650-talet.
Matts Larsson Liukkoinen var inte en man som satt still och väntade på att saker skulle hända. Han ville mer.
Familjen kom från Finland men vi vet inte var Matts föddes. Från Bollnäs, till Drafsen i Nås socken till Lekvattnet i Fryksände gick hans livsväg.
1635 gick han till Stockholm med ödhmjuk bön af honom måtte blifwa effterlåtit optage Et torpeställe widh Lekewaten i Frissdalen. Trots det fina brevet han fick med sig, undertecknat av riksskattemästaren Gabriel Oxenstierna, fick han avslag på tinget i Fryksdalen våren 1636. Då bosatte han sig på torpet i Drafsen.
Ca 15 år senare flyttade han med sin familj till Lekvattnet.
Referenser:
http://www.dt.se/dalarna/ludvika/skifsendagen-entusiaster-skapar-en-1750-talets-finngard-i-skifsen
Gunvors anor 