2015-10-31
Vi har haft en fantastisk sommar! Ja, jag vet att många tycker att den var kall och blåsig. Visst dröjde det länge innan havet hade hygglig badtemperatur och visst blåste det jämt under både försommar och högsommar men vi har haft tur med vädret under våra resor och sommaren dröjde sig kvar hela augusti och september och långt in i oktober.
Nu börjar det kännas höstigt och det är hög tid att sammanfatta sommarens erfarenheter och fynd.
Jag tänker skriva om följande:
Del 1:
Nytt besök i Agunnaryd i april
Barnmorskejournaler hos Arkivcentrum Syd, april
Skåneresa i maj
Del 2:
Arkivbesök i Karlstad i mars
Värmlandsresa i juli och ett viktigt bildfynd från Spettungen
Del 3:
Östergötland och Släktforskardagar i Nyköping i slutet på augusti och ett mycket givande möte
Den 11 april åkte min bror Anders, Lasse och jag till Agunnaryd, till resterna efter mf mm f Nils Svenssons torp, Åkaled. Här bodde Nils och h h Ingrid Andersdotter med sin familj i början av 1800-talet. De fick 11 barn, min mf mm Gustava föddes 1816. Nils och Ingrid och deras barn är omnämnda i ”De små stugornas och deras folk i Agunnaryd” utgiven av Agunnaryds Hembygdsförening. Det är tack vare den boken och nyfunna vänner i Agunnaryd som vi vet var torpet låg. Se: Detektivarbete och spännande möte i norra Skåne och Agunnaryd. juni 18, 2014.
Runt om i Sverige gör entusiaster torp- och gårdsinventeringar till stor glädje och nytta för oss som letar efter den vanliga människans historia. Stort tack till alla er!
Tanken var att vi skulle komma dit innan lövsprickningen för att kunna se så mycket som möjligt. Nu framträdde verkligen allt väldigt tydligt och vi fick klart för oss hur högt torpet varit beläget och hur mycket sten de måst flytta på. En kraftig mur omger platsen och på södersidan stupar det mycket brant ner. Där nere någonstans ligger visst brunnen men den hittade vi inte. In till Agunnaryd och kyrkan är det 6 – 7 km.
Efter stormen Gudrun för 10 år sedan har det blivit mycket sly.
Muren är egentligen det enda som syns tydligt både när man står upp vid torpet och när man tittar nerifrån. Inga hus finns kvar.
Var man tvungen att bära allt vatten uppför denna brant?
När vi nu ändå var i vackra Agunnaryd passade vi på att besöka den gamla kvarnen i Tjurkö och torpet Kjöpet och fylls av tacksamhet till Agunnaryds hembygdsförening som lägger ner mycket arbete på att hålla arvet från förr levande.
Här har det legat en kvarn så länge man kan minnas.Redan 1692 omnämns den som uråldrig.
Det var inte högt i tak i de gamla torpen.
———–
Jag har inte varit på landsarkivet i Lund sedan de flyttade ut till nya Arkivcentrum syd men några dagar efter Agunnarydsbesöket åkte jag dit för att leta efter barnmorskejournaler. Så fint det var och så mycket hjälp jag fick! Min mormors mor, Anna Hansson, var barnmorska i Uppåkra 1903 – 1932. Om henne och den händelserika dagen 16 oktober 1921, då min mamma föddes, har jag skrivit under KVINNORNA.
I lådan med journaler som jag fick bläddra igenom fanns också några som var betydligt äldre än Annas och jag kan inte låta bli att dela med mig av den här otroligt vackra sidan från 1882/83. ”Fullbordad af naturen” står det på de flesta raderna men när det var fotbjudning fick barnmorskan hjälpa till med ”armarnas uttagande och hufvudets uthjelpande”.
——–
Den 14 och 15 maj gjorde vi en resa i Malmötrakten tillsammans med 2 av våra barn och de tre barnbarnen.
Vi bodde på hotell vid Triangeln och första morgonen tog vi en promenad till kvarteret intill, till Mjölnaregatan där mm m Anna (se ovan) bodde under senare delen av sin uppväxt. Hennes pappa, skräddaren Anders Hansson bodde här till sin död 1917 och sedan bodde Annas halvbror, skräddaren August Hansson här till 1962. Nu är det bara skalet kvar, bakom den vackra fasaden är allt nytt.
Nästa uppehåll på vår tidsresa blev Per Albin Hanssons födelsehem. Per Albin var kusin till mm m Anna och i berättelsen om Anna (under KVINNORNA) har jag skrivit lite om hans roll i familjen och tiden de levde i.
Per Albin föddes 1885 och när han växte upp här låg huset långt ute på landet, i Fosie, staden Malmö tog slut ungefär vid Pildammarna. I huset fanns flera lägenheter och en affär. Familjen Hansson hade två små rum och kök. På 1980-talet var byggnaden så förfallen att det var tal om att riva den men då var det många krafter, bl a Olof Palme, som i stället arbetade för bevarande. Nu är huset dels museum, dels samlingslokal och drivs av Stödföreningen för Per Albin Hanssons födelsehem.
——–
Vi fortsatte dagen med utflykter långt tillbaka i historien, vi åkte till Glimmingehus och Ale stenar. Riktigt äventyrligt var det att gå omkring i det gamla slottet och att klättra omkring på stenar och branter.
Det är roligt att kunna låta barnen ta del av familjens släktberättelser. Ju mer jag ger mig in i släktens historia desto mer blir jag intresserad av det som hände runt omkring mina förfäder. Jag läser om historiska händelser, om bygder och matvanor. Till och med om krigen läser jag fast jag trodde att jag fått nog av dem i skolundervisningen. Nu läser jag med en helt annan tanke bakom: hur gick det för den enkle soldaten, hur klarade sig kvinnorna, hur gick det för de faderlösa barnen? Att börja med den näraliggande historien skapar en nyfikenhet för hur det var för morfars mor, farfars farfar o s v. Just nu har min nyfikenhet koncentrerats på farfars farfars farfars farfar men mer om det i del 3..
Jag tycker att man ska läsa historia baklänges! För lite sedan var jag på bokmässan och kom att prata med historikern Erik Petersson som skrivit boken Sårade soldater (ännu ej utkommen). Han berättade att hans historielärare hade arbetat just på det sättet, börjat i nutid och gått bakåt. Så blev också åtminstone en av hans elever så intresserad att han blev historiker.
——
Dagen därpå åkte Lasse och jag tillbaka till Per Albins hem och samtalade länge med den man som var där och visade museet. Bland minnessakerna finns en vacker antavla. Det är Per Albins mormor, Ingar Andersdotter som är vår gemensamma ana. När Ingar gifte sig med Hans Olsson hade hon sonen Anders. Anders pappa var Rasmus Andersson men han kom att få namnet Hansson efter sin styvfar. Det var Anders Hansson som sedan blev skräddare och bodde på Mjölnaregatan
Sedan fortsatte vi till Skabersjö, en knapp mil sydöst om Malmö. Det var här Ingar Andersdotter föddes 1816, här bodde hennes föräldrar Anders Larsson, f 1764, och Elna Larsdotter, f 1778, och även hennes morföräldrar Lars Svensson, f 1746, och Beretha Nilsdotter, f 1747.
Det är svårt att hitta gammaldags bymiljöer i Skåne, så mycket har blivit förorter eller storskaligt jordbruk. Vi hade läst att Skabersjö skulle ha kvar mycket av sin historiska miljö
http://skabersjoby.se/historia/index.html
Det var härligt att promenera genom byn och känna historiens vingslag. Jag kunde tänka mig att Anders och Elna gick här på väg till kyrkan i början på 1800-talet.
Men jag vet inte alls var de bodde. Under sin aktiva tid bodde de väl på något jordbruk utanför byn men som gamla bodde de på fattighuset i Skabersjö. När Anders Larsson dog 1835 var han 71 år och Elna var 57. De hade en dotter, Kerstin, som bara var 11 år! Ingar var 19 år och det fanns ytterligare 4 äldre syskon. Jag har hittat bouppteckningen efter Anders och det förbryllar mig att de sägs bo på fattighuset för de hade ett helt litet hem: kopparkittlar, järnkakelugn, skåp, bord, bänk, vävstol med väv, spinnrockar, spadar och skyfflar, kvarnstenar, 1 gris mm. Barnen enades om att Elna skulle få sitta i orubbat bo. Hon levde ytterligare 10 år.
Ingen av dem kunde skriva annat än sina initialer, inte ens sonen Hans Nero som var soldat. Men här har de i alla fall hållit i pennan och präntat så gott de kunde. Observera att förutom änkan Elna är det bara män som skrivit under: son, svärsöner och så för de omyndiga döttrarnas räkning ”den aflidnes Broderson Hemmansåboen Hans Hansson i Skabersjö.”
Nu ska jag posta det här inlägget och börja skriva om nästa del: Värmland. Och i morgon kväll (1 nov 2015) ska jag titta på Allt för Sverige för då ska de besöka Gräsmark.
Gunvors anor 